Kvinnojourerna har som opinionsbildare spelat en avgörande roll i kampen för att få våld i nära relationer etablerat som ett samhällsproblem som det krävs gemensamma krafter för att möta, och räddat många enskildas liv. Inte minst har de jourer som har beredskap och kompetens att skydda kvinnor utsatta för våld i namn av heder en avgörande roll för brottsoffren. Dessa kvinnor utsätts för ett kollektivt hot, kan ha svårare att få stöd av myndigheter, samtidigt utsättas för rasism och ha få alternativa möjligheter till skydd (se vidare G.4). Att kvinnojourerna inte är myndigheter och att personal och ideella inte har anmälningsplikt är en viktig förutsättning för etablerandet av förtroendefulla relationer med de stödsökande, och därmed för kvaliteten. Stödet behöver dock bli mer långsiktigt, då många efter den akuta fasen återvänder till en våldsam relation eller till sin familj. Socialtjänstens stöd behöver på flera sätt bli mer utvecklat, långsiktigt och heltäckande. Trycket på kvinnojourerna har ökat dramatiskt de senaste åren. Mer än hälften av alla kvinnor som söker skydd nekas på grund av platsbrist.