Den socialliberala ekonomiska politiken syftar till att bekämpa fattigdom, inte rikedom. Målet är bättre möjligheter för den som har ett sämre utgångsläge. De viktigaste fördelningspolitiska verktygen är skola, sjukvård, socialförsäkringar och tjänster som utjämnar livschanser och som vi bekostar gemensamt. Därutöver kan skatter spela en viss – men begränsad – omfördelande roll.