Boende och samhällsbyggande

Människans närmiljö som den kommer till uttryck i vårt boende och samhället runt omkring oss är av stor vikt för vårt psykiska och fysiska välbefinnande. En trygg och estetiskt tilltalande närmiljö är viktig för att vi ska må väl och utvecklas i positiv riktning. Ett samhällsbyggande utifrån en kristdemokratisk värdegrund innebär att planera för trygga och vackra miljöer där medborgarna själva tar aktiv del i beslutsprocessen och känner sig delaktiga i skapandet av sina närmiljöer.

Att bygga ett samhälle, där alla trivs, känner delaktighet och trygghet, kräver en vision av det goda samhället. Denna vision innebär att allt samhällsbyggande ska ske utifrån människans behov av de små gemenskaperna. Därför bör planeringen av samhället på alla nivåer alltid ske utifrån vad som är bra för små gemenskaper, och hur sådana gemenskaper främjas. Ett sådant synsätt medför att man vid bostadsområdesplanering skapar utrymmen för människor att mötas i små gemenskaper och skapar ett småskaligt och greppbart boende även för den minsta av våra medborgare – barnet. För att främja umgänge över generationsgränserna bör flergenerationsboende underlättas. Särskild hänsyn måste också tas till de äldre och till funktionshindrade.

Det är viktigt att medborgarna som är berörda av en plan ska få komma in med sina synpunkter så tidigt som möjligt i planprocessen. Inför planbeslut ska konsekvensbeskrivningar göras, främst för hur planen påverkar de minsta, de äldsta, funktionshindrade och vår livsmiljö.

Tystnad blir alltmer en bristvara i vår miljö, särskilt i storstadsområdena. I den kommunala planeringen måste man beakta detta och aktivt verka för att det ska finnas tysta zoner till gagn för rekreation och fritidsliv.

Värdefulla kultur- och naturmiljöer ska bevaras och förutom tysta zoner ska även strålningsfria zoner inventeras och upprätthållas. Strävan bör vara att det i alla stadsdelar och bostadsområden ska finnas varierande upplåtelseformer, för att därigenom få till stånd en naturlig blandning av åldrar och människor med olika bakgrund och ekonomisk standard. Därigenom motverkas etnisk, social och ekonomisk segregation.

Vid planering som rör mellankommunala intressen, som till exempel externa handelscentra, bör en handelspolicy och konsekvensanalys upprättas. En god framförhållning i samhällsplaneringen minskar behovet av att tvångsinlösa mark. Expropriation – tvångsinlösen – bör tillämpas endast i undantagsfall. Planeringen bör också inriktas på att bygga och utforma samhällena så att trygghet främjas samtidigt som brott förebyggs och försvåras.

För att värna viktiga naturintressen från exploatering ska strandnära bebyggelse i princip vara förbjuden. Möjlighet ska finnas för kommunerna i enlighet med den kommunala självstyrelsen att medge strandnära bebyggelse där inte värdefulla naturintressen eller andra allmänna intressen kolliderar med önskemålen att bygga strandnära.

En god fysisk uppväxtmiljö bör betonas som viktig faktor inom bostadspolitiken. En bra bostad och en god närmiljö är av grundläggande betydelse för välfärden. Alla ska därför ha rätt till en bra bostad till rimlig kostnad. Boendet ska underlätta gemenskap och ett aktivt vardagsliv.

Kommunerna ska ha det sociala ansvaret för att trygga bostadsförsörjningen för sina medborgare. Det ska dock höra till det kommunala självbestämmandet att få avgöra på vilket sätt man vill säkerställa tillgången på bostäder för alla kommuninvånare.

De boende ska ha reella möjligheter att påverka sin boendemiljö och sina boendekostnader genom medansvar och inflytande. Möjlighet ska finnas att välja, inte bara mellan olika upplåtelseformer av olika storlekar, utan också mellan bostäder med varierande standard. Möjligheter till kollektivt boende i olika former bör finnas. Hyresgästens önskemål och synpunkter bör beaktas vid ombyggnader av flerfamiljshus. Samtidigt måste fastighetsägarens möjlighet att få betalt för gjorda investeringar tillgodoses.

Någon form av hyresreglering som skyddar de boende från oskäliga hyreshöjningar bör finnas. Hyressättningssystemet ska ta hänsyn till läge och standard. Ett lagstadgat besittningsskydd ska finnas. Allmännyttiga bostadsföretag/stiftelser ska ha likvärdiga konkurrensregler som privata bostadsföretag.

De boende måste ges stora möjligheter att påverka sin bostadssituation. Därför bör ombildning till bostadsrätt ske om minst hälften av de boende så önskar. Samtidigt bör den kooperativa hyresrätten utvecklas och ett system med ägarlägenheter finnas. Detta kräver att tredimensionell fastighetsbildning möjliggörs.

Beskattningen av fastigheter får inte stå i konflikt med äganderätten eller med skatterättsliga principer som skatt efter bärkraft och likabehandlingsprincipen. Småhus och bostadsrätter är i första hand inte en kapitalplacering, och ska därför inte beskattas årligen som om huset eller bostadsrätten genererar en löpande beskattningsbar avkastning. Eftersom staten inte har några direkta fastighetsrelaterade utgifter ska inte statlig fastighetsskatt finnas. Kommunerna bör ha möjlighet att ta ut en avgift som motsvarar kommunens självkostnader för fastighetsanknuten service.

Miljöanpassad arkitektur spelar en viktig roll för målet att uppnå en hållbar utveckling. Byggsektorn står för drygt en tredjedel av det globala resursuttaget, energiförbrukningen och det genererade avfallet. Återvinningsbara och hälsodeklarerade byggmaterial, användning av förnyelsebar energi och resurseffektiva lösningar är viktiga strategier för att minska byggandets miljöpåverkan. Bostäder måste också planeras så att de ger utrymme för kretsloppsanpassade lösningar, som källsortering av avfall. Inomhusmiljön behöver särskilt uppmärksammas, i offentliga lokaler som skolor och gruppboende, men också i egna hem och hyresbostäder.

Även lågavlönade barnfamiljer, pensionärer och studerande måste ges möjligheter till en rimlig bostadsstandard. Samhällets insatser bör utformas så att fattigdomsfällor undviks för förvärvsarbetande och arbetssökande.

Läs mer ur Kristdemokraternas partiprogram