En realistisk människosyn säger att alla människor är ofullkomliga. Därför kräver en fungerande demokrati en klar maktdelning mellan den lagstiftande, den verkställande och den dömande makten. Gränserna mellan dessa maktcentra ska tydliggöras i grundlagen. Domstolarna har under lång tid haft en oklar funktion i förhållande till riksdag och regering. En hörnsten i den västerländska rättstraditionen är en rättskipning som är oberoende och står fri från den politiska makten. Domstolarnas ställning ska därför vara stark och självständig. Den enskilda människan får därigenom en starkare ställning i sina mellanhavanden med stat och kommun, och balansen mellan den enskilda människan och den offentliga maktutövningen säkerställs.