Mänskliga rättigheter i utrikespolitiken

Om människovärdet ska stå i fokus, måste arbetet för att skydda och värna mänskliga fri- och rättigheter vara ett huvudmål för utrikespolitiken. Begreppet mänskliga rättigheter bygger på tesen att den enskilda människan ska värnas mot övergrepp i alla olika kulturer och religioner i världen. Mänskliga rättigheter reglerar individens rättigheter mot staten, och statens förpliktelser mot individen.

Svensk utrikespolitik ska främja fred, frihet och utveckling, samt mänskliga rättigheter, förståelse och försoning. Det handlar inte om att påtvinga andra länder en västerländsk syn på mänskliga rättigheter, utan om att främja sådana allmänmänskliga värderingar som gäller för mänskliga relationer i hela världen. Det är viktigt att diskussionen om mänskliga rättigheter präglas av förståelse för kulturella olikheter, likaväl som den står fast vid universellt gällande principer. En viktig del av den internationella politiken är tanken om försoning mellan folkgrupper och tidigare arvfiender.

Om de mänskliga rättigheterna ska stärkas måste efterlevandet av internationella förpliktelser garanteras. Därför måste FN:s ställning skyddas och stärkas, liksom olika internationella domstolar och rättssystem inom FN-systemet.

I främjandet av mänskliga rättigheter ska i första hand positiva verkningsmedel användas, som till exempel finansiellt stöd, kulturella samarbetsprojekt, samtal och dialoger för att främja mänskliga rättigheter. Som en sista utväg kan bojkott och sanktioner inom politiska, kulturella och ekonomiska områden bli aktuella.

En dialog om mänskliga rättigheter bör även föras bilateralt med enskilda länder. Det ger möjligheter till en djupare dialog. Även utvecklingssamarbetet ska baseras på respekt för mänskliga rättigheter. Detta ställer krav på biståndet, både när det gäller samarbetsformer och olika typer av stöd. Det rättighetsbaserade humanitära biståndet är centralt i det internationella arbetet. Den principiella utgångspunkten är att flyktingar, de drabbade och mest utsatta i konflikter, har rätt till hjälp och skydd.

Internationella organ som världshandelsorganisationen WTO, IMF, Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna, måste också ställa höga krav på respekt för mänskliga rättigheter i sin verksamhet.

Förhållandet mellan näringslivet och mänskliga rättigheter kommer allt mer i fokus genom globaliseringen. Denna process ökar förutsättningarna för opinionsbildning och information i de mänskliga rättigheternas tjänst. Därför är det viktigt att förstärka de globala etiska koderna för näringslivet. I den tilltagande internationaliseringen är det inte längre enbart staten som har till uppgift att främja och garantera respekten för de mänskliga rättigheterna; alla enskilda människor och globala aktörer, såväl internationella organisationer som multinationella företag, har ett ansvar för sina medmänniskors situation.

Läs mer ur Kristdemokraternas partiprogram