Förvaltning av vilda djur

Förvaltning av vilda djur måste ske i större samklang med de människor som är närmast berörda. Det kan ske i enlighet med långsiktiga förvaltningsplaner som tar hänsyn till sociala, ekonomiska och ekologiska aspekter. En sådan förvaltning skapar förutsättningar för att värna Sveriges långa jakttraditioner och samtidigt ha livskraftiga stammar av vilt och rovdjur.

Förvaltning av vilda djur, till exempel vargen, ska ske nära de människor som berörs, som markägare och jakträttshavare. Det kan finnas skäl för förvaltning i ett större, regionalt område, exempelvis när ett större område krävs för att kunna fatta förvaltningsbeslut sett till hur stor areal en viss art kräver för att anses vara en population.

Det bör tas fram en lista kring vilka arter, och då inte bara rovdjur, som ska få en förvaltningsplan. Denna bör utformas i samråd med berörda parter.

Skyddsjakt är en del av förvaltningen av vilda djur. Skyddsjakt används när ett specifikt djur orsakar problem för exempelvis människor, odlingar, egendom, andra djur eller växter. Skyddsjakt i Sverige fungerar ofta bra, men besluten kring skyddsjakt tar ibland för lång tid och grundas på otydliga kriterier. Vi anser att ett samlat ansvar för förvaltning av vilda djur, såväl i regeringskansliet som på myndighetsnivå, bör införas. Detta ansvar bör ligga på landsbygdsdepartementet och Skogsstyrelsen. Makten över svensk viltvård och jakt ska ligga i Sverige.

Läs mer ur Moderaternas partiprogram