Den nya ojämlikheten

I Sverige är människors frihet att forma sin tillvaro efter egna önskningar större än i de flesta andra länder. Trycket från gamla tiders begränsande föreställningar om hur människor bör leva har minskat, samtidigt som materiellt välstånd och en välfärdsstat, som stärker individens oberoende, har gett människor större möjligheter att själva forma sina liv.

Idag ser vi emellertid att denna välfärd är på väg att tunnas ut på ett sätt som i längden riskerar att påverka mycket breda grupper. Ett samhälle som dras isär drabbar alla, inte bara de som befinner sig långt ner på samhällsstegen.

Klyftorna mellan länder minskar, om än långsamt, samtidigt som trenden under lång tid varit att inkomstklyftorna inom länder ökar. I många länder handlar det om nivåer så höga att de hotar både social sammanhållning och tillväxt. Även i Sverige har ojämlikheten vuxit sedan flera decennier.

Utvecklingen på arbetsmarknaden har bidragit till den växande ojämlikheten. Efter att under flera decennier ha haft en nästan obefintlig arbetslöshet, och en sysselsättningsgrad bland de högsta i världen, har arbetslösheten i Sverige efter 1990-talskrisen mer börjat likna andra länders. Efter varje lågkonjunktur har arbetslösheten etablerat sig på en högre nivå än tidigare.

Utsorteringen ur arbetslivet ökar, samtidigt som möjligheterna att komma tillbaka minskar. En kil slås in mellan dem som har ett arbete och de som står utanför. Även själva arbetsmarknaden polariseras. Antalet kvalificerade och utvecklande arbeten har ökat, men också antalet jobb med osäkra anställningsvillkor. Alltför många riskerar sina liv och sin hälsa i fysiskt eller psykiskt pressande arbetsmiljöer. Arbetstiden breder ut sig allt mer över människors liv: för vissa blir det allt vanligare att arbeta obekväma och oregelbundna arbetstider, för andra handlar det om oreglerad arbetstid och växande krav på ständig tillgänglighet även under fritiden.

De växande klyftorna i det svenska samhället har flera förklaringar. Den ökande globaliseringen har förändrat styrkeförhållandena mellan arbete och kapital, hittills till kapitalets fördel.

Parallellt med detta har en politisk förskjutning skett i samband med den nyliberala vågen under slutet av förra seklet. Förändringar i de ekonomiska förutsättningarna i världen ledde till framgångar för den politiska högern i världen. Mäktiga ekonomiska intressen satsade enorma resurser på att legitimera en utveckling mot ökade sociala och ekonomiska skillnader. De generella välfärdssystemen beskrevs som ofantliga byråkratier, som hindrade den fria företagsamheten, och strävan efter social utjämning beskrevs som ett hot mot den enskildes frihet.

Den intensiva propagandan mot tanken på jämlikhet var framgångsrik; den ledde till att näringslivets eliter beviljade sig själva upprörande stora privilegier, som dramatiskt vidgade gapet mellan samhällets fattiga och rika och mellan de anställda och företagens ägare och ledningar.

I strid med den kunskap som vunnits ur erfarenheterna av de senaste årtiondenas nyliberala experiment, nämligen att de samhällen som strävar efter social utjämning har bättre förutsättningar för ekonomisk utveckling, har många länder, däribland Sverige under borgerliga regeringar, fört en politik som medvetet drivit fram ökade klyftor. Denna politik har syftat till ett systemskifte.

Läs mer ur Socialdemokraternas partiprogram