Utdrag ur Socialdemokraternas partiprogram
Vår politik
Alla människors frihet, hela världens fred
Respekten för de mänskliga rättigheterna är en förutsättning för demokrati. Socialdemokratin vägrar acceptera att någon makt på grund av politiska eller ekonomiska intressen kränker de mänskliga rättigheterna.
Arbetet för mänskliga rättigheter är nära länkat till utveckling, fred och säkerhet. Vi socialdemokrater vill stärka detta samband. Vi vill tillsammans med företrädare för det civila samhället, såväl nationellt som internationellt, utveckla de politiska, ekonomiska, humanitära och fredsfrämjande instrument som kan bidra till en värld där kvinnors och mäns lika värde och rättigheter respekteras.
En central del i detta arbete är att stärka kvinnornas ställning och förbättra barns uppväxtvillkor. Det kräver rätt och möjlighet till familjeplanering. Kvinnor måste få rätt till utbildning, rätt att bestämma över sin ekonomi och inte minst rätt att bestämma över sin egen kropp.
Internationell solidaritet syftar till att vidga demokratins verkningsradie på det globala planet. Vi vill att de internationella institutionerna, både de regionala och de globala, ska bli effektiva redskap för frihet, demokrati, rättvisa och hållbarhet.
Militär nedrustning är en fundamental uppgift för det internationella samarbetet. På samma sätt som världssamfundet nått fram till internationella konventioner, som förbjuder biologiska och kemiska stridsmedel, vill vi verka för en konvention som förbjuder kärnvapen. Risken att massförstörelsevapen utvecklas av djupt odemokratiska regimer eller terrorgrupper, som ställer sig utanför alla internationella avtal, kräver särskilda åtgärder från världssamfundet. Det gör också kampen mot den illegala vapenhandeln.
Ingen stat eller terrorgrupp får med militär eller ekonomisk styrka tvinga andra stater till militär och politisk underordning. Staternas suveräna rätt att avvisa sådana angrepp är ett grundläggande villkor för internationellt samarbete mellan likaberättigade parter.
Men en lika nödvändig grund är respekten för de mänskliga rättigheterna. Enskilda människors rätt till liv i frihet och säkerhet måste alltid försvaras. Världssamfundet måste kunna reagera vid allvarliga hot mot befolkningsgrupper, även när hotet kommer från dem som behärskar statsapparaten. Varje form av terrorhandling, liksom organiserat våld riktat mot civilbefolkningen, måste därför alltid avvisas.
Förenta Nationernas möjligheter att ingripa i fredsbevarande syfte måste stärkas. Vetorätten i säkerhetsrådet måste inskränkas och FN och FN-stadgan bli styrande för allt användande av militärt våld i internationella och nationella konflikter.
I dagens värld är det ofta andra spänningar än de militära som orsakar väpnade konflikter. Ekonomiska klyftor och etniska och sociala motsättningar utgör ett större hot mot freden, och de tar sig oftare uttryck i konflikter inom än mellan stater. Ett långsiktigt fredsbevarande arbete måste därför inriktas på de underliggande sociala och ekonomiska faktorer, som underhåller våldet. Att bekämpa fattigdomen, stärka demokratin och de mänskliga rättigheterna och att skapa och bevara fred är mål som är sammanflätade med varandra.
Vi anser att hela FN-systemet bör reformeras för att åstadkomma en demokratiskt uppbyggd, global beslutsorganisation som bättre återspeglar förhållandena i dagens värld. FN ska i aktiv dialog med de globala folkrörelserna vara den ledande aktören för de mänskliga rättigheterna, i bekämpandet av fattigdomen och i klimat- och miljöarbetet.
Det svenska biståndet ska motsvara minst en procent av bruttonationalinkomsten. Utvecklingssamarbetet ska bygga på utvecklingsländernas egna resurser och stödja framväxten av demokratiska institutioner och ett starkt civilsamhälle, såväl lokalt som globalt.
Sverige ska erbjuda en trygg fristad åt människor som tvingas fly från förföljelse och våld. Vi vill ha en generös och reglerad invandring. Alla kommuner har ett ansvar att ta emot flyktingar och alla insatser ska syfta till att möjliggöra arbete och egen försörjning, rätt till utbildning och en egen bostad.
Globalisering och rättvisa
För att möta vår generations största utmaningar måste vi samverka över nationsgränserna. Även många av de uppgifter som traditionellt setts som inrikespolitiska, såsom sysselsättningspolitiken och brottsbekämpningen, fordrar i växande grad att vi går samman.
Politisk och facklig organisering har alltid varit effektiva vapen mot kapitalintressena. Motvikterna till dagens globala kapitalism ligger i ett medvetet, samordnat politiskt och fackligt arbete med stöd av ett starkt civilsamhälle.
En central del i detta arbete är att i olika internationella organisationer verka för ett globalt ekonomiskt regelverk, som bygger på respekt för demokratin, social rättvisa och hänsyn till miljön. Frihandelsavtalen, de internationella miljöavtalen och konventionerna om löntagares rättigheter är viktiga redskap.
Det är också nödvändigt att utveckla instrument som ökar stabiliteten i de internationella finanssystemen, motverkar kortsiktiga spekulationer och gynnar långsiktiga investeringar. En global skatt på finansiella aktiviteter eller transaktioner är ett sådant instrument.
Goda arbetsvillkor, rättvisa löner och ansvar för det omkringliggande samhället är något som måste åstadkommas på flera vägar samtidigt. Det krävs ett utbyggt fackligt samarbete över gränserna och inom de stora transnationella företagen, liksom ett aktivt stöd för facklig organisering i de fattiga länderna. ILO:s grundläggande kärnkonventioner och globala avtal mellan parterna är viktiga motvikter till kortsiktiga avkastningskrav.
Aktiva konsumentreaktioner mot företag som bryter mot reglerna kan påtagligt bidra till förbättrade globala arbetsvillkor. För en sådan konsumentbevakning spelar folkrörelserna en viktig roll. En mer systematiserad bevakning av de transnationella företagen och en samordning mellan fackliga aktioner och konsumentaktioner ska eftersträvas. Det institutionella kapitalet bör vara pådrivande i frågor som rör arbetstagares rättigheter, företagens sociala skyldigheter och ansvar för miljön.
För att nå en långsiktigt hållbar utveckling vill vi verka för en global överenskommelse mellan arbete och kapital. Ett sådant övergripande, globalt avtal ska innehålla ett tydligt regelverk för de framtida relationerna mellan arbetsgivare och arbetstagare och precisera parternas ansvar för en socialt och miljömässigt hållbar utveckling.
Frihandel är ett av de viktigaste instrumenten för att främja en global ekonomisk utveckling, men den förutsätter rättvisa spelregler i det internationella handelssystemet. Handelsavtalen får inte bli verktyg för starka kapitalintressen gentemot fattiga länder, och inte heller för att utestänga fattiga länder från den rika världens marknader.
De internationella handelsavtalen måste stämma överens med de internationella miljöavtalen. De måste likaså samordnas med de internationella avtalen om arbetsmiljö och löntagares rättigheter.
Miljöansvar och hållbar utveckling
Miljö- och klimatfrågorna är globala. En klok hushållning med jordens resurser är förutsättningen för mänsklighetens framtid. Den ekonomiska utvecklingen måste vara i samklang med det ekologiskt hållbara, om också kommande generationer ska få leva i en värld med frisk luft och rent vatten, hållbart klimat och biologisk artrikedom. Men naturtillgångar och ekosystem utnyttjas i dag över gränsen för det långsiktigt hållbara, och om denna utveckling inte kan brytas hotar ekologisk kollaps.
Den nödvändiga omställningen till ekologiskt hållbar utveckling är ett ansvar för hela världssamfundet, men de rika länder som idag står för den stora delen av utsläppen måste gå före.
Det övergripande kravet är att ställa om produktionsliv, bostäder, energisystem och transportsystem i resurssnål och resurseffektiv riktning, i former som är förenliga med kraven på social rättvisa. Det förutsätter mycket kraftiga minskningar av dagens resursförbrukning, och därmed förändringar i både produktions- och konsumtionsmönster. Det kräver en ny syn på välstånd, ekonomisk rationalitet, nya linjer i samhällsplaneringen och stadsutvecklingen, globala överenskommelser och ett individuellt ansvar för den egna förbrukningen.
Hänsynen till miljöns krav ska byggas in i produktionsprocesserna redan från början. Naturtillgångarna måste användas mer effektivt och energiproduktionen ställas om. Den biologiska mångfalden måste skyddas. Jordbrukspolitiken ska utformas för att tillgodose kraven på ekologisk uthålligt åkerbruk och säkra livsmedel.
Transportsystemen ska läggas om för mer gång-, cykel- och kollektivtrafik och så att vägtransporter ersätts med järnvägstransporter och sjötrafik. Samtidigt krävs det satsningar på att utveckla bränslesnåla motorer, alternativa drivmedel och bättre reningsteknik. All miljöpåverkan i form av utsläpp och avfallsprodukter ska minimeras.
Vårt energisystem måste ställas om. Miljövänlig och förnybar energi måste ersätta såväl de fossila bränslena som kärnkraften. Det förutsätter både satsningar på att utveckla alternativa energislag och satsningar på mer effektiva metoder att använda energi, för att minska den totala förbrukningen.
Omställningen till en ekologiskt hållbar utveckling är en stark drivkraft för ekonomisk tillväxt, eftersom den skapar efterfrågan på resurssnål teknik, nya transportlösningar och nya former för energiproduktion. Denna omställning ska genomföras på ett sätt som inte leder till ökad arbetslöshet och social otrygghet. Detta kräver en strategisk miljöpolitik, där forskningssatsningar, lagstiftning och olika ekonomiska styrmedel är de viktigaste instrumenten. Med målmedvetna satsningar på hållbar utveckling i samverkan mellan det offentliga och näringslivet kan Sverige också ta en ledande roll som exportör av ny energisnål och miljöanpassad teknik och nya former av energiproduktion.
Ett socialt och demokratiskt Europa
Sverige är medlem av Europeiska Unionen av goda skäl: EU är en sammanhållande kraft för fred och politisk demokrati på den kontinent, som under förra århundradet föröddes av krig och plågades av politiska diktaturer. Samarbete inom unionen kan ge bättre förutsättningar för medlemsstaterna att möta framtidens politiska och ekonomiska utmaningar. EU kan bli en starkare global aktör för utveckling och mänskliga rättigheter.
För att alla de möjligheter som ligger i det europeiska samarbetet ska tas tillvara krävs både en ny färdriktning för den gemensamma politiken och en förändring av EU:s organisation. De ekonomiska och sociala problem som följt av krisen i det europeiska valutasamarbetet får inte hindra en utveckling av det övriga samarbetet inom EU. Vi socialdemokrater vill att EU ska bli en union för social rättvisa, full sysselsättning och hållbar utveckling.
Vi bejakar principerna om fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital. Företagens frihet på den inre marknaden får emellertid aldrig ske på bekostnad av principerna om likabehandling av arbetstagare och om ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet. Därför måste den inre marknaden förses med ett tydligt regelverk, som tar sociala och miljömässiga hänsyn.
Vi vill utveckla en europeisk politik för full sysselsättning, som bygger på respekt för löntagarnas rättigheter och förhindrar social dumping. Den fria rörligheten på EU:s inre marknad måste balanseras av löntagarnas rätt att verka fackligt över gränserna och av gemensamma minimiregler inom EU till skydd för de anställdas rättigheter.
Som ett led i omställningen till ekologiskt hållbar utveckling och i arbetet med att minska de rika ländernas resursförbrukning måste EU:s miljöpolitik ytterligare utvecklas. Skärpta krav när det gäller miljöpåverkande utsläpp, gemensamma miniminivåer för koldioxidbeskattningen och gemensam finansiering av miljöinvesteringar hör dit. Det gör också en omläggning av jordbruks- och fiskeripolitiken. Konsumentperspektivet, inte producentintresset, ska vara utgångspunkten för en politik där säkra livsmedel, miljöhänsyn och etisk djurhållning är grundprinciper.
Vi vill att EU ska vara pådrivande i det internationella solidaritetsarbetet, både genom att utöka sitt eget utvecklingssamarbete med fattiga länder och genom att avskaffa sina egna handelshinder.
Vi anser att EU ska ta ett gemensamt ansvar för asyl- och migrationsfrågorna. Alla som söker skydd inom EU ska garanteras likvärdig behandling enligt solidaritetens och humanitetens principer.
EU kan ytterligare förstärka sin roll i det europeiska arbetet för ökad jämställdhet som pådrivare av det nationella lagstiftningsarbetet och i opinionsbildningen. På samma sätt kan EU bli pådrivande i frågan om barns rättigheter. Den gränsöverskridande brottsligheten är ett gemensamt problem inom EU, och kräver ett utbyggt samarbete.
EU ska fortsätta utvecklas inom de områden där EU bäst kan skapa lösningar på gemensamma utmaningar. Den så kallade subsidiaritetsprincipen ska följas. Den innebär att besluten ska fattas så nära medborgarna som möjligt. Bara de beslut som kräver samordning eller reglering på europeisk nivå ska fattas av EU. För att detta samarbete ska bli effektivt är det nödvändigt att medlemsländerna överlämnar en del av sin makt till EU:s beslutande organ. Det är emellertid viktigt att varje sådan maktförskjutning bestäms av medlemsstaterna.
Till det gränsöverskridande samarbetet i Europa hör samverkan mellan de nordiska länderna. Det är unikt på flera sätt. Det är ett av de äldsta regionala samarbetena i världen. Det berör många samhällsområden och har lett fram till en omfattande ekonomisk, kulturell och social integration. Det bygger på överenskommelser mellan suveräna stater, som har valt olika vägar för sitt övriga internationella engagemang. Det byggs upp av och kompletteras med en bred samverkan inom det civila samhället. Det har alltid varit en central del i den politiska och fackliga arbetarrörelsens verksamhet.
Vi vill utveckla det nordiska samarbetet för att möta de gemensamma utmaningarna som följer av globaliseringen och klimatförändringarna. Tillsammans med de övriga nordiska länderna vill vi utveckla och stärka den nordiska välfärdsmodellen.
Militär alliansfrihet och aktiv utrikespolitik
Svensk säkerhetspolitik har som syfte att bevara vårt lands fred och självständighet, att trygga stabiliteten i vårt närområde och att bidra till stärkt internationell säkerhet.
Sverige ska vara militärt alliansfritt. Den militära alliansfriheten är ett viktigt säkerhetspolitiskt verktyg. Den ger oss handlingsfrihet att driva en självständig politik i krislägen och den ger oss starkare möjligheter att vara pådrivande i det globala nedrustningsarbetet. Den ger oss rätten att utforma storlek och inriktning på vårt försvar, baserat på vår egen säkerhetspolitiska bedömning. I grunden handlar vårt militära försvar om att värna vår egen demokratiska samhällsordning.
Men militär alliansfrihet betyder inte passivitet. Sverige är förpliktigat att värna om internationell fred och säkerhet. Vi deltar i FN-stödda fredsbevarande operationer och ställer oss bakom den nya FN-normen om skyldigheten för en nation att skydda sin egen befolkning. Genom vårt medlemskap i EU deltar vi fullt ut i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Sverige har också anslutit sig till EU:s solidaritetsklausul. Det innebär att Sverige inte förhåller sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett EU-land eller ett nordiskt land, och vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.
Sverige ska fortsätta att spela en aktiv roll som medlare, brobyggare och samtalspartner vid internationella konflikter. I kampen mot massförstörelsevapen ska Sverige åter ta en ledande roll i det internationella arbetet för avspänning, nedrustning och icke-spridning.
Det stora hotet mot säkerheten är inte längre främst krig mellan nationer. Hoten är av annat slag: konflikter inom nationer, övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, terrorism och våld mot demokratiska institutioner samt störningar av kritisk infrastruktur som el, vatten och kommunikationer.
Vi ser att dessa risker ökar i samhällen med växande sociala klyftor. Dessa hot går över nationsgränserna och kräver en bredare säkerhetspolitisk ansats, grundad på internationellt samarbete med andra förtecken än militära och där mänsklig säkerhet är överordnad nationella och ekonomiska intressen.
Arbete och tillväxt
Full sysselsättning är det övergripande målet för den socialdemokratiska ekonomiska politiken. Det är både ett socialt och ett ekonomiskt mål. Det hindrar arbetslöshetens ofrihet och gör alla delaktiga i skapandet av välfärden.
Bara med full sysselsättning och fullt kapacitetsutnyttjande kan vi möta framtidens demografiska utmaningar. Socialdemokratisk tillväxtpolitik syftar därför till att skapa goda förutsättningar för människors arbete, kreativitet och företagande, över hela landet.
Tillverkningsindustrin och tjänstesektorn, såväl den privata som den offentligfinansierade, är ömsesidigt beroende av varandra. Vi socialdemokrater vill se såväl en innovativ tillverkningsindustri som en växande tjänstesektor. Båda ska bidra till fler jobb, ökad export, större tillväxt och en mer ekologisk hållbar utveckling. Båda ska utgå från den svenska arbetsmarknadsmodellen och garantera att de anställdas villkor inte försämras. På så sätt stärks Sveriges konkurrenskraft.
Den globaliserade ekonomin skärper kraven på politiken för full sysselsättning. I den hårdnande internationella konkurrensen ska Sveriges konkurrera med kunskap. Vår utmaning är att ständigt förbättra oss och ligga längst fram i utvecklingen av nya affärsidéer, produktionssystem, produkter och tjänster.
Det kräver stora satsningar på utbildning, forskning och kompetensutveckling samt en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det förutsätter ett målinriktat engagemang från statens sida när det gäller utveckling av såväl tekniska som sociala innovationer. Det kräver en strategisk samverkan mellan den offentliga sektorn, det privata näringslivet, de fackliga organisationerna och högskolan för att stimulera utvecklingen av kunskapsintensiva branscher och företag i både industri och tjänstesektor. Samarbetet mellan forskningen inom högskolan och inom näringslivet måste breddas och företagen stimuleras att bedriva forskning och utveckling i Sverige. Också små och medelstora företag måste kunna vara delaktiga i forsknings- och utvecklingsarbetet.
Ett framgångsrikt näringsliv kräver en väl fungerande infrastruktur. Det behövs betydande satsningar på utbyggd kollektivtrafik, vägar och järnvägar, både för att gynna utvecklingen av regionala arbetsmarknader och för att underlätta näringslivets behov av snabba och säkra transporter. Väl fungerande transport- och kommunikationssystem i hela landet är också en förutsättning för en regionalt balanserad tillväxt.
Starka och sunda offentliga finanser är en nödvändig förutsättning för såväl tillväxt som välfärd. Den ekonomiska politiken ska samtidigt användas för att stimulera investeringar och efterfrågan. Den ska vara ett aktivt konjunkturpolitiskt instrument, som bromsar ekonomin i överhettningssituationer och stimulerar i lågkonjunkturer.
Skattesystemets viktigaste uppgift är att finansiera vår välfärd och nödvändiga framtidsinvesteringar. En grundprincip ska vara att de skattemedel som tillförs välfärden också används i välfärden. Skatterna ska vara progressiva och tas ut efter bärkraft och välfärdstjänsterna fördelas efter behov. Skattesystemet ska också bidra till ett effektivt näringsliv och till en rättvis fördelning av de resurser produktionslivet skapar. Enkelhet och tydlighet i regelverket, breda skattebaser och att alla förvärvsinkomster och ersättningar beskattas lika är grundläggande principer.
Ett välfungerande, generellt välfärdssystem är en av förutsättningarna för ett starkt näringsliv med hög internationell konkurrenskraft. När fler får utbildning växer ekonomin i styrka. En aktiv arbetsmarknadspolitik gör det lättare för arbetslösa att hitta nya jobb och för arbetsgivare att få personal med den kompetens de behöver. En trygg arbetslöshetsersättning innebär att människor med tillförsikt kan möta den strukturomvandling, som är särskilt viktig i en liten, öppen ekonomi. Det skapar möjlighet att göra nya val, pröva en ny utbildning eller ett nytt arbete.
Satsningar på välfärden ska därför ses som investeringar i mänskliga resurser, lika nödvändiga för samhällets modernisering som investeringar i forskning och utveckling, ny teknik och ny infrastruktur.
Hela produktionslivet ska byggas upp för att ta tillvara idérikedom och självständighet från alla verksamma, både anställda och företagare. Reglerna för företagsamheten ska vara tydliga och överskådliga. Forsknings- och utvecklingsarbete ska stimuleras. Nyföretagande, entreprenörskap och kooperativ och social företagsamhet ska stimuleras. En effektiv konkurrenslagstiftning ska motverka monopol och koncentration. Starka fackliga organisationer är nödvändiga för att hävda de anställdas gemensamma intressen vad gäller löner, arbetsmiljö, arbetstider och anställningsvillkor. Kollektivavtal är en nödvändig förutsättning för legitimiteten i arbetslivets spelregler och för arbetsfreden. En stark arbetsrättslig lagstiftning behövs som skydd för de anställda.
Arbetslivet ska rättvist värdera och respektera allas insatser. Alla anställda ska ha rätt till goda arbetsvillkor, trygg försörjning och inflytande över det egna arbetet. Alla anställda ska ha möjlighet till kompetensutveckling och vidareutbildning.
Män och kvinnor måste få lika rätt till egen försörjning och ett utvecklande yrkesliv. De måste få möjlighet att ta lika ansvar för hem, familj och barn och att jämnt fördela det obetalda hemarbetet. Det kräver ett arbetsliv som gör det möjligt att kombinera yrkesliv med familj, en väl utbyggd barnomsorg och en föräldraförsäkring som ger föräldrarna lika möjligheter till ett ansvarsfullt föräldraskap.
För att klara framtidens välfärd är det nödvändigt att sammantaget öka antalet arbetade timmar. Det kräver att arbetslösheten pressas ner och att alla som idag arbetar deltid erbjuds heltidstjänster. Det fordrar en arbetsmiljö, som främjar hälsa och välbefinnande. Och det innebär att de människor som vill och orkar får möjlighet att fortsätta sitt arbete också efter pensionsåldern.
Detta övergripande krav på fler arbetade timmar står inte i motsättning till kravet på mer individuellt anpassade arbetstider. Tvärtom ger en ökad flexibilitet med möjlighet att anpassa arbetstiden till människors olika förutsättningar och olika livssituationer möjlighet för fler att vara yrkesaktiva under en längre tid i livet. Alla ska ha rätt till inflytande över sin arbetstid. Vi vill förkorta arbetstiden i former som ökar detta det egna inflytandet och skapar möjlighet för den anställde att fördela sin arbetstid mellan olika perioder i livet.
Alla har ett gemensamt intresse av att hela landet kan leva och utvecklas. En jämn regional utveckling ger fler jobb, tar bättre tillvara landets olika tillgångar och medför att större resurser skapas för den gemensamma välfärden. Alla regioner ska därför ge goda förutsättningar för arbete, företagande och studier samt erbjuda goda levnadsvillkor. Det är ett nationellt ansvar att upprätthålla grundläggande förutsättningar för tillväxt genom en väl utbyggd infrastruktur och en jämn spridning av kunskapscentra över hela landet.
Kunskap och kultur
Kunskap och kultur är verktyg för människors personliga frihet och utveckling. Men de är också redskap för samhällets utveckling och vår gemensamma välfärd. De är ett mått på samhällets värdighet. Kunskap och kultur ger människor möjlighet att vidga sina perspektiv och att frigöra sina tankar och sin skaparkraft. Denna frigörande förmåga är en avgörande motvikt mot ekonomiska och sociala eliters strävan att ta makten över tanken.
Att öppna dörrarna till kunskap för alla är centralt för att bryta klassmönstren. Kunskap och kompetens blir allt mer de arbetsredskap, som bestämmer den enskildes möjligheter i arbetslivet. Stora skillnader i kunskap ökar klyftorna i arbetslivet och därmed i samhället.
Den nya produktionsordning, som växer fram genom den tekniska utvecklingen och drivs på av globaliseringen, bygger i mycket på hanteringen av information. Informationsflödena har aldrig varit så omfattande som idag. Men verklig kunskap handlar inte bara om tillgång till information, utan lika mycket om förmåga att tolka den. All kunskapsförmedling måste ge redskapen att självständigt tolka och värdera information, se sociala sammanhang och skilja mellan fakta och värderingar. I detta arbete har den idéburna folkbildningen en central roll.
Hög kvalitet är det grundläggande kravet på all utbildning. Det förutsätter en god lärarutbildning och pedagogisk forskning som bidrar till att utveckla undervisningsmetoderna. Undervisning är ett lagarbete, som ska bygga på respekt både för lärarens kunskapsstimulerande roll och för de studerandes vilja till ansvar för det egna lärandet. Studerande, barn lika väl som vuxna, ska ha rätt till trygga arbetsmiljöer och inflytande över det egna arbetet.
Alla har i dag samma rätt till utbildning, men de verkliga möjligheterna är alltjämt socialt bundna. Därför måste höga krav ställas på hela utbildningssektorn att verka för att de sociala och könsbundna mönstren bryts. Detta kräver studiemiljöer fria från mobbing, från könstrakasserier och från rasism och främlingsfientlighet.
Det fria skolvalet ger eleverna möjlighet att välja mellan skolor med olika inriktningar. Denna möjlighet är avsedd att understryka rätten för var och en att utveckla sina intressen och talanger, planera sitt liv och att forma sin tillvaro efter egna önskningar. Men det fria skolvalet förstärker segregationen och ökar klyftan mellan resursstarka och resurssvaga elever. Detta måste motverkas genom att samhällets resurser fördelas så att alla elever ges lika möjlighet till kunskap och personlig utveckling. Sammanhållna skolor, där barn från olika miljöer och med olika bakgrund möts i gemensamt arbete, är ett viktigt verktyg för ett jämlikt samhälle. Kommunerna ska ha ett avgörande inflytande över nya skoletableringar.
Förskolan bildar grunden för det livslånga lärandet. En förskola av hög pedagogisk kvalitet är ett viktigt instrument för att motverka klassrelaterade skillnader i kunskap senare i livet. Alla elever ska ha nått läroplanens mål när de går ut grundskolan. Gymnasieskolan ska ge möjlighet att välja studieinriktning efter eget intresse, men samtidigt ge alla den kärna av fördjupade ämneskunskaper som behövs för att möta kraven i dagens samhälls- och arbetsliv. Den sociala snedrekryteringen till högskolan måste brytas, liksom den könsmässigt sneda rekryteringen till forskarutbildningen. Grundskola och gymnasieskola ska vara avgiftsfria liksom högskoleutbildning i samhällelig regi. Långsiktigt ska detta även gälla förskolan.
Dagens snabba tillväxt av kunskaper innebär att utbildning inte bara kan förläggas till uppväxtåren. Lärandet blir en livslång process, där perioder av yrkesarbete växlar med studieperioder. Utbildningssektorn och studiefinansieringssystemet måste avpassas för detta. Alla vuxna, inom alla delar av arbetslivet, ska ha möjlighet till fort- och vidareutbildning. Särskild uppmärksamhet ska ägnas de med kort grundutbildning.
Forskningen utgör grunden för kunskapsutvecklingen i både samhälle och arbetsliv. För att upprätthålla och stärka Sveriges ställning som ledande kunskapsnation krävs stora insatser från både staten och näringslivet. Tvär- och mångvetenskaplig forskning bör stimuleras och kontaktytorna mellan teknisk och humanistisk forskning breddas. Staten har ett särskilt ansvar att garantera forskningens frihet och att trygga grundforskningen.
Ett verkligt kunskapssamhälle förutsätter en aktiv kulturpolitik. Kulturen öppnar våra sinnen för nya intryck och möjligheter. Den väcker nyfikenhet och skapar kreativa miljöer.
Vi vill att kulturen ska bli mer närvarande och syresättande i alla människors vardag. Att göra alla delaktiga i det som är kulturlivets kärna – möjligheten att frigöra den egna tankens kraft – är en central uppgift för demokratin, när en växande kommersiell styrning av media och informationsförmedling hotar att leda till likriktning och tankens begränsning.
Kulturpolitikens uppgift är inte att styra konsten. Den ska tvärtom garantera konstens och konstnärernas frihet. En viktig del av detta är att slå vakt om den konstnärliga upphovsrätten. Samhället ska stödja kulturlivet och ge konstnärer inom alla konstarter reella möjligheter att utvecklas och att möta sin publik. Kulturpolitiken går ut på att göra konstens olika uttrycksformer tillgängliga för alla, barn och vuxna, i hela landet. Och den syftar till att stimulera till eget kulturskapande och kulturell delaktighet.
Den digitala kommunikationstekniken skapar nya förutsättningar för mötet mellan konsten och publiken. Den öppnar nya vägar för konstens utövare och erbjuder publiken en nästan gränslös tillgång till film, musik, teater, litteratur, konst och arkiv från hela värden.
Utvecklingen ställer kulturpolitiken inför nya möjligheter och nya utmaningar. De nya möjligheterna handlar om att människor i hela landet kan ta del av konst och kultur av hög nationell och internationell klass och de nya utmaningarna om att förhindra att informationstekniken leder till en kommersiell likriktning, som motverkar kulturell variation och mångfald.
Vi vill möta utmaningarna genom att binda samman den digitala teknikens gränsöverskridande distribution med kraftfulla satsningar på den levande kulturen. Institutioner för det professionella kulturlivet ska därför finnas över hela landet. Där ska också ges utrymme och resurser för en rik amatörkultur. Kulturen måste ha mötesplatser för samtal och reflexion utan ekonomiska avkastningskrav och utan den styrning, som sådana krav alltid medför. Biblioteken ska vara avgiftsfria. Musikskolor och kulturskolor ska vara tillgängliga för alla barn.
Kulturinstitutionerna och kulturlivet måste spegla den kulturella mångfalden i dagens Sverige. I detta ska också ingå att hävda och stödja nationella minoriteters möjligheter att behålla och utveckla det egna språket och kulturen.
Media spelar en betydelsefull roll för den fria opinionsbildningen och det fria informationsflödet. Maktkoncentrationen i mediabranschen och på Internet samt den växande sammankopplingen med underhållningsindustrin gör att informationsflödet blir alltmer likformigt och i alltför stora delar uppbyggt på passiv konsumtion i stället för socialt engagemang.
Att motverka maktkoncentration och att upprätthålla mångfald ska vara centrala delar av samhällets medie- och IT-politik. Den snabba tekniska utvecklingen på mediaområdet förändrar mediemarknaden. De elektroniska medierna utmanar de gamla och öppnar för nya aktörer, som kan bredda perspektiven och utmana monopolen. Utöver att motverka monopoltendenser i den papperstryckta mediemiljön, bör en växande del av samhällets engagemang inriktas på att stimulera mångfald i den elektroniska miljön och att säkerställa allas rätt till nyheter, saklig information och en bred samhällsdebatt.
Utvecklingen av den digitala kommunikationstekniken har ökat individens frihet. Den har öppnat vägarna till ett fritt informationsutbyte och ny kunskap, till nya relationer och nya mötesplatser. Men utvecklingen medför också risker. Den personliga integriteten hotas när kommersiella och andra aktörer använder tekniken för att kartlägga den enskildes intressen och vanor. Tekniken används för personliga kränkningar och för att sprida förtal. Demokratin undergrävs när rasistiska och andra ickedemokratiska grupper sprider sitt hat över nätet och försöker skrämma enskilda personer, journalister och politiker till tystnad.
Det är samhällets absoluta skyldighet att skydda friheten och den personliga integriteten och att förhindra att nätet används för förtal, hets mot folkgrupp, kränkningar av enskilda personer och hot om våld.
Välfärd och trygghet
Välfärdens betydelse ligger både i den frihet och trygghet den ger individen och i den sociala sammanhållning den skapar. Den omfattar alla, oavsett inkomst. Den generella välfärden är något medborgarna solidariskt erbjuder varandra, och solidariskt bidrar till att betala.
Skola, vård och omsorg har en central roll för fördelningen av möjligheter i livet. Därför är välfärden en samhällelig angelägenhet. Tillgången till skola, vård och omsorg får aldrig avgöras av marknadens prismekanismer och utbudet får aldrig bestämmas av enskilda producenters intresse av egen vinst. Inte heller socialförsäkringarna får reduceras till varor på en marknad, där samhällets uppgift enbart blir att fördela skattepengar för den enskildes inköp. Det ökade inslaget av privata försäkringar på välfärdsområdet skapar oacceptabla skillnader mellan människor. Den generella välfärden ska hålla så hög kvalitet och vara så väl utbyggd att sådana försäkringar inte behövs.
Alla invånare i hela landet ska ha likvärdig tillgång till skola, vård och omsorg. Det förutsätter en kommunal skatteutjämning så att inte olika skattekraft och skillnader i befolkningens sammansättning leder till skillnader i välfärd mellan olika kommuner.
Den demografiska utvecklingen med en växande andel äldre är ett av det moderna välfärdssamhällets stora framsteg; vi lever längre som friska och aktiva människor. Men den är också en av välfärdssamhällets stora utmaningar. För att kunna erbjuda alla äldre en trygg ekonomi och en god omsorg ställs höga krav på ett starkt och stabilt pensionssystem och på en gemensam finansiering av välfärden.
Alla barn ska ha rätt till en trygg uppväxt i enlighet med FN:s barnkonvention. Barnens bästa ska beaktas vid alla beslut. Alla barn och ungdomar ska ha rätt till likvärdiga villkor och till en trygg uppväxt fri från droger och våld.
De gemensamt finansierade verksamheterna ska fylla högt ställda krav på bra arbetsvillkor och på möjligheter till inflytande och utveckling i jobbet. Här finns stora möjligheter att utveckla andra styrmodeller för offentlig sektor än de marknadsefterliknande som under lång tid varit dominerande. De ska ta tillvara de anställdas engagemang och kompetens och ge utrymme för att pröva nya idéer och lösningar. Såväl inom offentlig sektor som inom olika privata alternativ ska självständighet och kreativitet stimuleras. Verksamheterna ska präglas av öppenhet och insyn. De anställdas yttrande- och meddelarfrihet får inte inskränkas.
Ett gott ekonomiskt skydd när den egna förvärvsinkomsten faller bort är grundläggande för den enskildes trygghet och frihet. Socialförsäkringarna ska bygga på inkomstbortfallsprincipen. Försäkringssystemen måste avpassas för en arbetsmarknad, där allt fler skiftar mellan studier och förvärvsarbete och där många kombinerar anställning med eget företagande.
Lågt bostadsbyggandet driver upp bostadskostnaderna, minskar rörligheten i samhället, ökar trångboddheten och förhindrar unga människor att skaffa en egen bostad. Vi socialdemokrater ser bostaden som en social rättighet och bostadspolitiken som en del av välfärdspolitiken. Därför anser vi att det är ett samhälleligt ansvar att trygga bostadsförsörjningen. Starka allmännyttiga och kooperativa företag är nödvändiga för att för att hålla nere boendekostnaderna och för att motverka segregation. De boendes inflytande över sin bostad och sitt bostadsområde ska öka.
Till välfärdspolitiken hör också tryggheten på gator och torg och i det egna hemmet. Att bekämpa brottslighet är en del av trygghetspolitiken. I det ingår också att bekämpa brottslighetens orsaker. Samhället måste reagera tydligt mot brott och regelöverträdelser. Men den långsiktigt bästa brottsbekämpningen är att bygga ett samhälle där de sociala klyftorna är små, där alla har rätt till ett arbete och där barn och ungdomar har trygga uppväxtvillkor.
Demokrati och politiskt ansvar
Tilltron till demokratin avgörs såväl av medborgarnas möjlighet till medverkan som av demokratins förmåga att göra verklighet av fattade beslut. Demokratins handlingskraft måste därför ständigt värnas, både mot grupper som har makt i kraft av sin ekonomiska styrka och mot grupper som med hänvisning till speciella kunskaper eller speciell kompetens anser sig ha större rätt än andra att påverka politiken.
Den representativa demokratin är det mest effektiva demokratiska beslutssystemet. Men för att medborgarna ska känna sig väl företrädda i de beslutande församlingarna måste den representativa demokratin bäras upp av en öppen debatt och levande delaktighet bland medborgarna själva. Våra folkvalda ska avspegla befolkningens sammansättning.
Den demokratiska processen och samhällsförvaltningen måste bygga på offentlighet och insyn. Tilliten till demokratin bygger på att medborgarna kan lita på att de valda politikerna öppet deklarerar sina politiska avsikter och redovisar hur de förvaltar sitt politiska mandat.
Partierna ska vara skyldiga att öppet redovisa de bidrag de erhåller från utomstående organisationer, intressen och företag. De förtroendevalda politikerna ska vara skyldiga att redovisa sina övriga uppdrag.
Inget är så förödande för tilltron till det demokratiska styrelseskicket som förekomsten av bestickningar och mutor i syfte att påverka besluten eller genomförandet av dem. De politiska partierna, de offentliga politiska organen och de rättsvårdande myndigheterna har ett gemensamt ansvar att med all kraft förhindra all form av otillbörlig påverkan.
Förtroendet för den demokratiska beslutsprocessen förutsätter att de förvaltningar, som ska genomföra de politiska besluten, styrs av professionalitet och oväld. Myndigheterna ska beakta allas likhet inför lagen och iaktta saklighet och opartiskhet.
För att skapa tillit till såväl det politiska beslutssystemet som till myndighetsutövningen måste ansvarsfördelningen mellan politik och förvaltning bli tydligare. Det politiska ansvaret kan aldrig överlämnas till icke valda ämbetsmän. Politikerna har alltid det yttersta ansvaret för de politiska besluten. Detta gäller på såväl nationell som kommunal nivå.
De politiskt beslutande församlingarna i kommuner och landsting ska ha frihet att för de skattefinansierade verksamheterna välja de driftsformer, som de anser stämma bäst med de redovisade politiska målen. De ska således ha rätt att bestämma om de ska driva verksamheten i egen regi eller överlåta driftsansvaret till externa utförare. Utöver konkurrensutsättning genom upphandling ska detta kunna ske genom att ingå partnerskap med kooperativa och sociala företag eller ideella organisationer. Därutöver ska det vara möjligt att rikta upphandlingar enbart till non profit-aktörer.
För all verksamhet som drivs på uppdrag av det offentliga och finansieras med skattemedel ska det finnas nationellt fastställda regelverk. Dessa ska försäkra att verksamheten drivs med hög kvalitet, att vinstintresset begränsas och inte fungerar styrande för verksamheten, samt att de anställda har samma rättigheter och samma skydd oavsett driftsform.
Oavsett i vilken form skattefinansierad verksamhet drivs ska medborgarna ha möjlighet att granska den och utkräva politiskt ansvar. Tack vare den svenska offentlighetsprincipen har missförhållanden inom den offentliga välfärden upptäckts och debatterats. Motsvarande krav på öppenhet och insyn ska ställas på de privata aktörer som verkar inom den skattefinansierade välfärden.
Tillit och gemenskap
Ett starkt och levande civilsamhälle är demokratins underbyggnad. Det består av ideella föreningar och stiftelser, folkrörelser och samfund, kooperativ, aktionsgrupper och nätverk, som har byggts av människor som i fri samverkan vill förverkliga sina idéer, utveckla gemenskapen och tillvarata sina intressen.
Det civila samhället skapar mötesplatser fredade för kommersiella lönsamhetskrav där medborgarna naturligt kan koppla sina egna erfarenheter och krav till ett vidare samhälleligt perspektiv. Det ökar medvetenheten om demokratins värden och bygger upp det egna ansvaret för demokratin.
Den förändringskraft som uppstår när människor möts till gemensam handling måste ha en avgörande roll i samhällsbygget. Samhällsarbetet måste bygga på tilltro till och respekt för medborgarnas eget engagemang och medborgarnas egna organisationer. Politiken måste formas i en levande dialog med det civila samhälle och ska skapa goda villkor för civilsamhällets utveckling. Ändamålsenliga lokaler för föreningsliv, folkbildning, idrott och kultur ska vara lätt tillgängliga, ha hög standard med modern teknik och stå öppna för alla på rimliga villkor.
Genom sina verksamheter har civilsamhället en viktig uppgift att balansera marknadskrafterna och att ställa krav på den politiska makten. Till det civila samhället hör olika former av kooperativ, som ger människor möjlighet att förverkliga sina idéer i företag, som är gemensamt ägda och demokratiskt uppbyggda. De kooperativa företagen, som inte drivs av privata vinstintressen, utvecklar det lokala näringslivet. De bidrar också till att förnya den offentliga sektorn när brukare, personal och anhöriga tillsammans tar ansvar för offentligt finansierad verksamhet. Samhället bör stödja utvecklingen av de kooperativa verksamheterna.
Omistliga motvikter till kommersialiseringen av samhällsdebatten är de arenor för medborgerliga samtal och medborgerligt utbyte av tankar och erfarenheter, som folkrörelser av skilda slag erbjuder. Debatt, opinionsbildning och granskning av politiken får aldrig bli en fråga enbart för professionella debattörer. Likaväl som samhällsarbetet måste bäras upp av medborgarnas eget engagemang, måste samhälls- och kulturdebatten göra det.
Demokratin börjar i vardagens gemenskap. Det handlar om att få uttrycka sina meningar och att utveckla dem i respektfulla samtal med andra, om att ha rätt att driva sina åsikter och försöka påverka andra och om möjligheten att i samverkan skapa föreningar och bygga verksamheter som tillvaratar det gemensamma intresset. Med en levande vardagsdemokrati skapas den tillit till varandra och till de gemensamma institutionerna som kännetecknar ett gott samhälle med ett stort socialt kapital. Den visar att det är möjligt att tillsammans förändra tillvaron, göra något annorlunda och bättre.
Läs mer ur Socialdemokraternas partiprogram