Med utgångspunkt i denna syn på den mänskliga naturen blir politikens viktigaste uppgifter inte att försöka riva ned alla de strukturer och kollektiv som omger individen utan snarare att försöka skapa, stödja och upprätthålla normer, moral, lagar, sedvänjor, miljöer, beteenden traditioner och gemenskaper som hjälper individen att bejaka de goda och konstruktiva sidorna inom sig själv. Dessa system måste dock förhålla sig till, och i de fall det är möjligt också ta hänsyn till, den nedärvda mänskliga naturen och försöka kanalisera denna på ett så konstruktivt sätt som möjligt snarare än att direkt motarbeta den. Den medfödda mänskliga egoismen och tävlingsinstinkten kan till exempel användas till att antingen utnyttja och förnedra andra för att förbättra sin egen position eller kanaliseras till en strävan efter självförbättring som i slutändan leder till att man, utan att orsaka skada, förbättrar sin position samtidigt som man också hjälper andra på vägen.