De arbetandes position i förhållande till kapitalägare och administratörer skall förbättras genom facklig organisation och kamp. Arbetsrätten och strejkrätten skall försvaras och stärkas. Kollektivavtalsmodellen skall försvaras. Vi behöver stärka förutsättningarna för att teckna och skapa bra villkor i avtal. Möjligheterna att kunna efterfölja avtalen måste stärkas. Tillsvidareanställningar skall vara normen på arbetsmarknaden. Det behövs ett stärkt lagstöd för att minska visstidsanställningar och förbättra rätten till heltidsanställning. Det finns uppenbara könsorättvisor inbyggda i arbetets organisering i dessa avseenden. Att komma tillrätta med sådan otrygghet på arbetsmarknaden är en avgörande jämställdhetsfråga. Individuell lönesättning skall motverkas. Den ekonomiska politiken skall gynna full sysselsättning. Riksbanken skall ställas under demokratisk kontroll och ha full sysselsättning som övergripande mål. Fackföreningsrörelsen skall ha ett avgörande inflytande över lönebildningen. Normalarbetstiden skall kortas. Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön är målet. Arbetsplatsdemokratin – makten över det egna arbetets utformning och förläggning – skall stärkas. Den etniska uppdelningen på arbetsmarknaden – det gäller så väl tillgången på arbete som arbetsvillkoren – måste brytas, och utvecklingen mot ett gästarbetarsystem motverkas. Fackliga organisationer skall ha goda möjligheter att undersöka och vidta åtgärder mot diskriminerande utnyttjande av utländsk arbetskraft. Lagen om offentlig upphandling skall avskaffas eller kraftigt förändras. Att ställa krav på kollektivavtalsvillkor vid upphandling är av särskild betydelse. Upphandling bör vara en strategisk politisk fråga för de folkvalda.