Den orättvisa världsordningen slår särskilt hårt mot kvinnor. Kvinnorna utför två tredjedelar av arbetet i världen, men får bara en tiondel av inkomsterna. En hundradel av världens samlade tillgångar ägs av kvinnor. En majoritet av de människor som lever i extrem fattigdom är flickor och kvinnor. Många kvinnor och barn tvingas in i den internationella sexindustrin. Reaktionära stater och rörelser som öppet förnekar kvinnors mänskliga rättigheter och inte tvekar att upprätthålla den patriarkala maktstrukturen med brutalt våld har stärkt sin ställning. Kraven på avregleringar och privatiseringar i fattiga länder leder till social nedrustning, så att hälsovård och utbildning i än högre grad blir ett privilegium för de rikaste. Lokal produktion slås ut. Därmed begränsas kvinnors rättigheter och möjligheter ytterligare.