Hållbar utveckling och rättvis fördelning

Ansvaret för en hållbar utveckling är gemensamt. Det får konsekvenser på alla områden, politiska såväl som privata. Var och en kan bidra till miljöomställningen genom sitt sätt att leva, men miljöproblemen är i grunden samhälleliga och strukturella problem som kräver politiska lösningar. De avgörande besluten fattas av de företag som producerar, transporterar och säljer varor. I den kapitalistiska ekonomin är kortsiktiga avkastningskrav och jakt på marknadsandelar alltid överordnade hänsynen till miljön. Därför behövs en kraftfull lagstiftning, ekonomiska styrmedel, långsiktig samhällsplanering, klimatinvesteringar och miljöinriktad näringspolitik för att miljöhoten skall kunna bemästras. Ett ökat gemensamt ägande ger oss större möjlighet att styra produktions- och konsumtionsmönster. Genom politiska beslut och ett gemensamt ansvarstagande skapas också förutsättningar för varje individs möjlighet att bidra till en hållbar utveckling.

Människan har påtagit sig ett särskilt ansvar för djurs livsvillkor och har möjligheten att förbättra och förändra djurs förutsättningar. Djur kan känna såväl välbefinnande som stress och lidande. All djurhållning skall därför utgå från att djur är kännande varelser och de skall ges ett gott liv och möjlighet till ett naturligt beteende. Långa djurtransporter skall avskaffas, så kallade djurfabriker samt pälsindustrin avvecklas och onödiga djurförsök avskaffas. Dagens köttkonsumtion, som leder till klimatförändringar, skövling av regnskog och överutnyttjande av vatten, måste förändras till mer energieffektiv matkonsumtion baserad på en ökad andel vegetabiliska produkter.

Idag är antalet arter som utrotas varje år hundratals gånger större än vad som är naturligt. Det är människors verksamhet som ger upphov till denna utarmning av den biologiska mångfalden. Åtgärder måste genast sättas in för att arter långsiktigt kan fortleva i bestånd med tillräcklig genetisk variation. Vidare skall vi arbeta för att få livskraftiga stammar av de naturligt förekommande djurarterna såsom till exempel varg, järv och lo.

Miljöpolitiken är aldrig konfliktfri. Miljöintressen kan komma i konflikt med till exempel regionalpolitiska eller arbetsmarknadspolitiska mål. Nödvändig nationell och internationell reglering kan inskränka det lokala självbestämmandet. Berättigade krav på ökad materiell levnadsstandard kan vara oförenliga med en långsiktigt hållbar utveckling. Som i all politik måste olika legitima intressen vägas mot varandra, men de långsiktiga miljöhänsynen måste vara överordnade i den meningen att ett globalt ekologiskt sammanbrott aldrig kan vara ett pris värt att betala. Det gäller även att se möjligheterna i att samordna olika intressekonflikter med varandra. Nya arbetstillfällen inom ny miljöteknik kan till exempel leda till att sysselsättningen ökar och regioner stärks.

Genom en framåtsyftande samhällsplanering och en rättvis fördelning kombinerat med utveckling av ny teknik är det fullt möjligt att anpassa vårt samhälle till vad naturen tål. Miljöpolitiken skall inriktas på en minimering av uttaget av icke förnyelsebara resurser, minskad energikonsumtion, begränsning av miljöskadliga utsläpp, skydd av den biologiska mångfalden och skapandet av ett ekologiskt hållbart jordbruk. Det innebär bland annat omställning till förnyelsebara energikällor och snabb avveckling av kärnkraften samtidigt som användningen av fossila bränslen minskas.

Utsläppen till Östersjön och andra hav från jordbruk, avlopp och transporter kan och måste minska genom lagstiftning och internationella överenskommelser. Havens ekosystem är utsatta och snabba åtaganden är nödvändiga.

Ett viktigt område för stora förändringar och nytänkande är transportsektorn. Trafiken är i Sverige både i absoluta och relativa tal den sektorn som står för den största ökningen av växthusgaser. Här krävs en rad åtgärder i form av minskat antal fossila transporter, en överflyttning av gods- och persontransporter till kollektivtrafik och järnväg, förbättrad och effektivare teknik och framtagande av nya förnyelsebara bränslen. Det är ett hållbart ekologiskt transportsystem som ska gynnas och vidareutvecklas. Trafikens roll i samhällsplaneringen måste lyftas fram. Transportsektorn är påtagligt ojämställt, genom att transportssystemet är uppbyggt för att i första hand svara mot män önskemål. Denna maktfördelning måste ändras.

Läs mer ur Vänsterpartiets partiprogram